Historia

Susanne Andersson är jag som har tecknat Kennel Lentigos. Lever och bor i Vårgårda som ligger ca 45 min norr om Göteborg. Lever med min man sedan 30 år tillbaks, vi har fyra underbar grabbar, där två är utflugna.  Den äldsta sonen är född 1987 nästa 1988 där på 1991 och den sista 1997.

2004 föll jag för tjatet av min man och yngsta son om att skaffa hund. Morgan min man hade funnit "rasen" för oss som han presenterade. Welsh Springer Spaniel. Fick låna ett par nummer av Wesh Nytt av min kusien (som ävne hon är ägare av Wesh) att bläddra i och skaffa oss en egen uppfattning av vilka kennlar vi var intresserade av. Där dök bland annat Kennel Freckles upp. Sagt och gjort så satte vi upp oss på valpintressradee hos Carina Arvidsson.

I början av September hämtade vi hem våran första Welsh, Zoya som hon hetter. woww vad det var kul med hund insåg jag. Det blev min hund efter bara ett par dagar. Vi gjorde allt möjligt. Valpkursen var hon den mest bedårande spaniel av alla och så lätt lärd dessutom. Därefter följde diverse olika kurser. Slutligen hittade vi vår "tränare" Emelie Merenius, VinnaHundcenter ute i Ljurhalla som ligger från mig sett ca 1mil.
Ytterligare en ny värld öppnade sig för oya och mig.

Där blev det massor med Agility och lydnad. Samtidigt som jag hittade en kurs i Viltspår som vi gick. Oj vilken duktig hund jag/vi hade. Hon var strålande i spåret. Våren 2007 gjorde vi anlagstestet för viltspår och det gick alldeles galant. Där efter anmälde jag till tre andra olika spår dommare bland annat Viltspårs pokalen i vännersborg för Inger och Roger Skoglund. Vi blev precis utanför pris pallen men vår sista 1:a pris för SVch, det var jätte kul.

Tränade mer och mer lydnad och våren sommaren 2008 anmälde jag oss till tre lydnadsklasser och fick tre 1:a pris med stegrande högre poäng för varje tävling. Så blev hon även LPI. Vilken otrolig hund jag/vi hade insåg vi.

Skadade mig väldigt illa i en skidolycka vinter/våren 2009 så vi var borta från allt tävlande mer eller mindre i tre säsonger, surt. Jag kunnde inte varken gå mindre springa. Bägge mina främre korsband på varje ben var av pajade plus några avslitna senor och ligament.

Sommaren 2011 var vi på G igen så härligt. Plockade fyra pinnar i agilityn denna säsong  som resutlerade i uppflyttning till klass II hopp, och startade ett par viltspår sammt att vi var på en utsällning som Zoya fick Exellent. Tre Lydnads tävlingar hann vi även med med tre 2:a pris och där  fick med oss hem en jätte fin pokal. Ett fantastiskt år. Vi kom på en hedrande andra plats i Welsh Springer Spaniels AllorundWelsh.

Hela familjen är delaktiga i hundarna i någon form, det är bara jag Susanne som tävlar med dem och träningen också. I mellan åt går min man ut och tar långpromenad med hela flocken,